Framtidsbloggen

Mössa och glasögon regerar

Igår på ett framtidsseminarium ledde jag en paneldebatt med fyra ungdomar i 16-22 årsåldern där jag ställde frågor kring deras liv, drömmar och framtid. På frågan vad som är viktigast i livet gav en 17-årig kille raka besked: “självförverkligande”. Intressant att ungdomarna själva uttrycker sig på det sättet. För naturligtvis är det så, att självförverkligande är det som återstår för många (såväl unga som äldre) när alla andra behov i Maslows behovstrappa är tillfredsställda.

Killen hade på sig en stickad mössa på scen och såg stilsäker ut. Jag frågade panelen om det var viktigt att ha en egen stil och det kom lite tveksamma grymtanden. Och förstås, i individualismens tidevarv vill väl ingen räcka upp handen och säga att man precis som alla andra vill ha en egen stil - det förtar ju liksom unikiteten. Men jag kunde inte låta bli att reflektera över detta toppluveri. När jag var liten var det töntigaste man kunde ha just en toppluva. Man tog till alla medel för att slippa ha mössa och gömde den gärna i fickan så fort man fick en chans. Och detsamma var det för glasögon. Det var det mest ohippa och risken var stor att bli mobboffer för den som var brillorm.

Det intressanta är att det idag är precis tvärtom. Att ha glasögon och mössa är supertufft. Glasögonen ska allra helst vara stora som en kombination mellan Helge Uggla och Ugly Betty. Och mössan har man gärna på inomhus (något som blev alldeles uppenbart då 24hBC-gänget hade återträff på AG nyligen och ett 50-tal snowboardåkare dök upp på samma ställe och säkert 90% hade toppluva på sig). Hur kommer sig detta?

Anledningen är förstås att glasögon och toppluva blir viktiga stilmarkörer för att visa upp vem man är. Med rätt utseende och märken har man redan vid första anblicken visat en del av ens ideal och intressen, ens klan och tillhörighet. När jag var liten handlade det om att inte sticka ut för mycket, nu handlar det om att ha en egen unik stil. Samtidigt ska man komma ihåg att denna form av “individualism” berör just de yttre attributen. I praktiken är de jämlika, jantelagsfostrade svenska ungdomarna mer homogena än vad utseendet ger sken av…