Bereden väg för Herran 2.0

November 20, 2008

Idag avslutade jag ett par månaders arbete med omvärldsspaning kring framtidens kyrka och andlighet som har varit oerhört spännande. Kyrkan står inför flera utmaningar framöver: vikande medlemsantal, konkurrens med nyandliga rörelser, ökade krav på personligt anpassade riter, med mera. Samtidigt är det ett faktum att tre fjärdedelar av Sveriges befolkning är medlemmar i Svenska kyrkan. Det är inte många föreningar i Sverige som kan stoltsera med nästan 7 miljoner medlemmar.

Med statistik går det som vanligt att bevisa det mesta man vill. En vanlig tes är att gudstjänstbesöken minskar i antal. Tittar man på data för söndagsgudstjänster så har de under de senaste 20 åren nästan halverats. Det man däremot ser är att allt fler har sin ”egen” gudstjänst. Man besöker kyrkan när man själv tycker det passar och har en andlig stund i egen regi. Om man inkluderar dessa individuella gudstjänster i statistiken så kan faktiskt gudstjänstbesöken sägas öka i antal.

En mer personlig gudstro är helt i linje med de starka individualistiska strömningarna i samhället i stort. Enligt tidigare studier så är det vanligaste svaret kring tro: ”jag är religiös på mitt eget personliga sätt”. Det anti-auktoritära lyser igenom även inom religionen. Som ett exempel kom en nära vän till mig just hem från en tvåveckorsvistelse på ett indiskt ashram. Meditation, yoga och andligt sökande i en form långt ifrån den svenska kyrkans allfarväg.

Och kanske är detta kyrkans stora utmaning framöver. Hur mycket ska man tillgodose de individuella behoven för att vara fortsätt relevant? Och hur mycket ska man hålla fast vid de traditionella värdena med risk för att tappa medlemmar? Raggarbröllop och vikingabröllop är numera realiteter. I Tomelilla hade någon frågat om det var okej om barnen var utklädda till småjävlar med horn på bröllopet. Svaret där blev ett tydligt nej. Det var nog bra. 

Raggarbröllop på Power Big Meet sommaren 2008


Taggar: , ,
Postad i Socialt och värderingar | 1 kommentar »