Framtidsbloggen

De många små ssssanningarna

På en workshop nyligen i Skåne så föreläste tidigare ärkebiskopen KG Hammar före mig. Temat var en resa in i framtiden och KG menade att “förändring är livets egna villkor”. Ska man backa in i framtiden med ett ängsligt sinnelag eller ska man våga tänka nytt? Kyrkan är ju i realiteten en organisation som har förändrats drastiskt - med och mot egen vilja - under de senaste århundradena. Det går inte ha en glaskupa runtom, utan man måste resa frågorna, menade han.

Ett av problemen som kyrkan brottas med är begreppet sanning. Före moderniteten, vi pratar innan 1500-talet, så fanns det en (1) Sanning med stort S. Och det var den heliga skrift. I denna premoderna tid så ifrågasatte ingen vare sig varifrån sanningen kom eller vad den innehöll. I alla fall inte högt.

Under 1500-talet klev vi så in i den moderna tidsåldern. Det var inte längre självklart att den heliga skrift var den enda sanningen, utan istället kom vetenskapen in på arenan som en ny spelare. Vetenskap och förnuft fick allt större tyngd och blev den “nya” sanningen som fick allt större tilltro.

Denna utvecklingen pågick ända fram till 1950-talet då vi går in i postmoderniteten. I denna tidsålder så vittrar sanningsbegreppet sönder ännu mer. Det finns inte längre någon stor Sanning (S) utan istället många små sanningar (s s s s s s s). Helt plötsligt så har ingen sanningen. Sanningen finns nämligen inte längre, utan ligger istället i betraktarens öga. Den absoluta sanningen har ersatts av vår personliga tolkning - allt beror på vilket perspektiv vi anlägger. Människans värderingar av idag är radikalt annorlunda än i den premoderna och moderna tiden. I den postmoderna tiden så vill människan istället själv vara en del i sitt livs lösning. Detta innebär naturligtvis inte en utmaning bara för kyrkan - utan för alla som vill förstå den nya människan och dess handlande.

Läs även tidigare inlägg om den nya andligheten.