Framtidsbloggen

Billigt - Högkvalitativt - Excellent (del 3)

Detta är det sista inlägget av tre, du kan också läsa del 1 och del 2.

Temat är som sagt excellenta produkter. Billiga produkter och produkter med hög kvalitet är inte längre tillräckligt, utan det behövs excellenta produkter. Vad är då en excellent produkt? Låt mig ge tre exempel.

• iPhone. En snart klassiskt exempel är iPhone. Den är inte bara något bättre än vad vi tidigare sett, den är ljusår ifrån vad vi sett innan. Låt gå för vissa barnsjukdomar. Den är sjukt bra, som Susanna Kallur skulle ha sagt. Vem hade anat att man skulle kunna spela ocarina på sin mobiltelefon för ett år sedan?
• Ben & Jerrys. En annan excellent produkt är Ben & Jerrys. Vi har tidigare haft glass som Americana med nötter och pecan, men Ben & Jerrys är mer extrema. Det är chokladisbjörnar, det är coola namn som Fossil Fuel, det är snygg design och det är väldigt väldigt dyrt. Vem kunde ana att det gick att ta 55 kronor för en minimal förpackning glass för fem år sedan?
• Spotify. Spotify erbjuder all världens musik för en spottstyver. Eller för mycket diskreta reklammeddelanden. De förändrar än en gång maktbalansen inom musikindustrin. Artister kan få betalt, kunderna är nöjda och Pirate Bay är de som borde oroa sig. Även pirater måste utveckla sin affärsmodell. Vem kunde tro att all världens musik skulle vara tillgänglig för 99 kronor i månaden för ett år sedan?

Vad är det som är så fiffigt med denna typ av produkter? Förutom de uppenbara intrinsiska kvaliteterna så finns det ytterligare en finess: de har även marknadsföringen “inbyggd”, som Seth Godin uttrycker saken. Det innebär att de inte nödvändigtvis behöver investera massvis med pengar på dyra reklamkampanjer. De behöver inte ge sig in i ett marknadsföringsträsk där 75% av mottagarna dissar reklamen. Produkterna och tjänsterna har en sån inneboende kraft, ett slags inbyggt momentum, som gör att de så att säga säljer sig själva. Så kommer framtidens produkter och tjänster se ut.

Billigt - Högkvalitativt - Excellent (del 2)

Fortsättning från tidigare blogginlägg.

Som en följd av den hyperkonkurrens som uppstår i den tilltagande globaliseringens fotspår, så krävs mer än billiga produkter och hög kvalitet. Nästa fas fokuserar således inte längre på att göra saker bättre, utan “att göra bättre saker”. Denna fas kan sägas inledas på 2000-talet och förskjuter fokus till faktorer som innovation, estetik och design. Som en följd av den kvalitetskonvergens som skett så är de inneboende kvalititeterna många gånger snarlika. Det blir istället de yttre kvaliteterna som ofta blir avgörande. Att vara unik, äkta, att ha stil och ett starkt varumärke blir alltså viktigare i denna nästa fas.

Summa sumarum så har vi skiftande fokus i tre faser:

• 1960- och 1970-talen: “att tillverka saker billigare “
• 1980- och 1990-talen: “att tillverka saker bättre “
• 2000-talet: “att tillverka bättre saker”

Hur länge kommer den senare eran att bestå? Omkring 20 år? Eller en kanske än intressantare fråga, vad kommer efter den? Detta kan man förstås bara spekulera i. En tänkbar utveckling är att “saker” blir av mindre värde än idag. En allt större del av handeln handlar redan om tjänster och upplevelser.

Möjligen kommer vi se en rekyl där pendeln svänger från vårt genomkommersialiserade samhälle till en mer återhållsam, naturnära hållning där ägandet istället är kommunalt. I en sådan modell så är det personliga ägandet inte längre lika viktigt utan snarare själva användningen och nyttan av produkterna.

Man kan dra en parallell med standup-komikern George Carlin som syrligt kommenterade flygvärdinnornas uppmaning: “Before leaving the aircraft, please check around for any personal belongings you might have brought on board.” med resonemanget “What other kinds of belongings are there besides personal? Public belongings? Do they honestly believe I would travel with a fountain I stole from the park?” Kanske blir flera  av dagens personliga ägodelar framtidens gemensamma fontäner.

I morgondagens inlägg ska jag försöka ringa in några excellenta produkter.

Billigt - Högkvalitativt - Excellent (del 1)

Länder och regioner växer och faller. Företag likaså. Många gånger är det inte helt uppenbart varför. Jag tänkte ta upp mina (och andras!) tankar kring detta i ett par blogginlägg. Om vi börjar med en övergripande betraktelse över konsumtion och företagande så kan man under de senaste femtio åren se tre relativt tydliga faser (det finns naturligtvis ett otal sätt att skära verkligheten på, detta är ett).

Enligt Stuart Rosenfeld så var den dominerande strategin under 1960- och 1970-talen ”att göra saker billigare”. Asiatisk industri, främst Japan, lyckades på ett fenomenalt sätt massproducera billiga saker genom att uppnå skalfördelar och sänka kostnader. Men ”Made in Japan” var ofta ett tecken på låg kvalitet på den tiden. Detta illustrerades bland annat i filmen Back to the Future där den förvirrade Dr. Emmett Brown från 50-talet läser på en etikett på tidsmaskinen och konstaterar att det inte är förvånande att apparaten inte funkar: det står Made in Japan på den. McFly (alias Michael J. Fox) som relativt doktorn är från framtiden förstår inte vad han menar utan säger “but they make the best things!!?”.

Nästa fas blev “att göra saker bättre”. Det räckte inte längre att tillverka billiga produkter i en hårdnande konkurrens. Istället blev kvalitet ett honnörsord under 1980- och 1990-talen. Total Quality Management och Six Sigma blev redskap för att förbättra kvaliteten. Eller Kaizen som man sa i Japan.

Här skulle historien kunna ta slut. Vad behövs mer än billiga och högkvalitativa produkter? Läs fortsättningen imorgon!