De många små ssssanningarna

December 15, 2008

På en workshop nyligen i Skåne så föreläste tidigare ärkebiskopen KG Hammar före mig. Temat var en resa in i framtiden och KG menade att “förändring är livets egna villkor”. Ska man backa in i framtiden med ett ängsligt sinnelag eller ska man våga tänka nytt? Kyrkan är ju i realiteten en organisation som har förändrats drastiskt – med och mot egen vilja – under de senaste århundradena. Det går inte ha en glaskupa runtom, utan man måste resa frågorna, menade han.

Ett av problemen som kyrkan brottas med är begreppet sanning. Före moderniteten, vi pratar innan 1500-talet, så fanns det en (1) Sanning med stort S. Och det var den heliga skrift. I denna premoderna tid så ifrågasatte ingen vare sig varifrån sanningen kom eller vad den innehöll. I alla fall inte högt.

Under 1500-talet klev vi så in i den moderna tidsåldern. Det var inte längre självklart att den heliga skrift var den enda sanningen, utan istället kom vetenskapen in på arenan som en ny spelare. Vetenskap och förnuft fick allt större tyngd och blev den “nya” sanningen som fick allt större tilltro.

Denna utvecklingen pågick ända fram till 1950-talet då vi går in i postmoderniteten. I denna tidsålder så vittrar sanningsbegreppet sönder ännu mer. Det finns inte längre någon stor Sanning (S) utan istället många små sanningar (s s s s s s s). Helt plötsligt så har ingen sanningen. Sanningen finns nämligen inte längre, utan ligger istället i betraktarens öga. Den absoluta sanningen har ersatts av vår personliga tolkning – allt beror på vilket perspektiv vi anlägger. Människans värderingar av idag är radikalt annorlunda än i den premoderna och moderna tiden. I den postmoderna tiden så vill människan istället själv vara en del i sitt livs lösning. Detta innebär naturligtvis inte en utmaning bara för kyrkan – utan för alla som vill förstå den nya människan och dess handlande.

Läs även tidigare inlägg om den nya andligheten.


Taggar: , , ,
Postad i Socialt och värderingar | Comments Off on De många små ssssanningarna

Bereden väg för Herran 2.0

November 20, 2008

Idag avslutade jag ett par månaders arbete med omvärldsspaning kring framtidens kyrka och andlighet som har varit oerhört spännande. Kyrkan står inför flera utmaningar framöver: vikande medlemsantal, konkurrens med nyandliga rörelser, ökade krav på personligt anpassade riter, med mera. Samtidigt är det ett faktum att tre fjärdedelar av Sveriges befolkning är medlemmar i Svenska kyrkan. Det är inte många föreningar i Sverige som kan stoltsera med nästan 7 miljoner medlemmar.

Med statistik går det som vanligt att bevisa det mesta man vill. En vanlig tes är att gudstjänstbesöken minskar i antal. Tittar man på data för söndagsgudstjänster så har de under de senaste 20 åren nästan halverats. Det man däremot ser är att allt fler har sin ”egen” gudstjänst. Man besöker kyrkan när man själv tycker det passar och har en andlig stund i egen regi. Om man inkluderar dessa individuella gudstjänster i statistiken så kan faktiskt gudstjänstbesöken sägas öka i antal.

En mer personlig gudstro är helt i linje med de starka individualistiska strömningarna i samhället i stort. Enligt tidigare studier så är det vanligaste svaret kring tro: ”jag är religiös på mitt eget personliga sätt”. Det anti-auktoritära lyser igenom även inom religionen. Som ett exempel kom en nära vän till mig just hem från en tvåveckorsvistelse på ett indiskt ashram. Meditation, yoga och andligt sökande i en form långt ifrån den svenska kyrkans allfarväg.

Och kanske är detta kyrkans stora utmaning framöver. Hur mycket ska man tillgodose de individuella behoven för att vara fortsätt relevant? Och hur mycket ska man hålla fast vid de traditionella värdena med risk för att tappa medlemmar? Raggarbröllop och vikingabröllop är numera realiteter. I Tomelilla hade någon frågat om det var okej om barnen var utklädda till småjävlar med horn på bröllopet. Svaret där blev ett tydligt nej. Det var nog bra. 

Raggarbröllop på Power Big Meet sommaren 2008


Taggar: , ,
Postad i Socialt och värderingar | 1 kommentar »