Den nya rastlösheten

January 5, 2012

För ett tag sedan blev jag kontaktad av en journalist som ville veta lite mer om den nya rastlösheten. Hon frågade hur det kommer sig att vi numera aldrig kan ta det lugnt och slappna av? Jag sa att jag inte hade hela svaret på detta men lite osorterade tankar gav jag henne. Nedan har jag gjort någon form av försök att strukturera dem.

Att vänta på bussen eller ligga på sängen för en stunds eftertanke kan lätt upplevas som improduktivt. Istället tar man till mobiltelefonen, datorn eller tv:n för att effektivt fylla varje tidlucka med någon form av innehåll. Till stor del handlar det om att söka flyktvägar bort från tråkiga vardagsluckor och mobilen är oftast det som är närmast. Att den dessutom är fylld till bredden med information, nyheter och underhållning gör den extra lockande. Mobilen tycks ha blivit vår nya snuttefilt. I USA är ett nytt problem på arenor att männens toaletter är underdimensionerade – köerna ringlar långa eftersom alla håller på med mobilen.

Ur ett behovsperspektiv ger den strida strömmen med SMS, mail och Facebook-uppdateringar oss ständig bekräftelse som individer. Vi suger åt oss denna uppmuntran och knappar snabbt in svar så att kommunikationen ständigt upprätthålls – man kan nästan jämföra det med att man matar en Tamagotchi. Det är sorgligt men jag tror att det är sant.

En delförklaring är den allt påtagligare tidsbristen många upplever. I takt med att krav ökar från arbete, vänner och familj så måste man prestera mer på den tid som ges. Kraven på personlig effektivitet ökar därmed. Ju mer sofistikerad vår värld blir, detso mer kräver den av oss.

När vi inte finner något enkelt svar till livets meningssökande övergår vi lätt i en form av kontrollbeteende. Man vill då kontrollera livet i minsta detalj och knapptryckande är en mycket belönande form av simpel kontroll. Samtidigt har vi en överdriven tro på vår förmåga att kontrollera våra liv. I kontrollbegreppet ingår att ständigt vara uppdaterad, att ha koll på senaste nyheterna, att ha läst de senaste mailen och att aldrig bli tagen på sängen. Att ertappas som ovetande är bland det obehagligaste vi vet i en värld som förväntar sig mer.

Jag tror också att det finns en tillvänjning där vi gradvis har börjat acceptera att livet styckas upp i små fragment. Studier visar att en kontorsarbetare arbetar i snitt tre minuter innan koncentrationen bryts och maximalt 12 minuter. Som en följd blir vi ängsliga och rent av stressade när det inte händer något. Det är en märklig situation när en av de stora höjdpunkterna med att byta jobb är att vi äntligen slipper den överfyllda inboxen.

Och inte bara när vi är ensamma är vi rastlösa. Mitt i ett samtal ska det börja googlas och messas. iPhone är början till slutet av civilisationen som vi känner den. Som den franske filosofen Blaise Pascal sa: “Distraction is the only thing that consoles us for our miseries, and yet it is itself the greatest of our miseries.” Människans alla problem grundar sig i oförmågan att sitta tyst i ett rum ensam som han menade. Rätt eller fel? Något knasigt är det som håller på att hända i alla fall.


Taggar: ,
Postad i Mobilitet, Socialt och värderingar | Comments Off on Den nya rastlösheten