Att vänta på bussen eller ligga på sängen för en stunds eftertanke kan lätt upplevas som improduktivt. Istället tar man till mobiltelefonen, datorn eller tv:n för att effektivt fylla varje tidlucka med någon form av innehåll. Till stor del handlar det om att söka flyktvägar bort från tråkiga vardagsluckor och mobilen är oftast det som är närmast. Att den dessutom är fylld till bredden med information, nyheter och underhållning gör den extra lockande. Mobilen tycks ha blivit vår nya snuttefilt. I USA är ett nytt problem på arenor att männens toaletter är underdimensionerade – köerna ringlar långa eftersom alla håller på med mobilen.

Ur ett behovsperspektiv ger den strida strömmen med SMS, mail och Facebook-uppdateringar oss ständig bekräftelse som individer. Vi suger åt oss denna uppmuntran och knappar snabbt in svar så att kommunikationen ständigt upprätthålls – man kan nästan jämföra det med att man matar en Tamagotchi. Det är sorgligt men jag tror att det är sant.

En delförklaring är den allt påtagligare tidsbristen många upplever. I takt med att krav ökar från arbete, vänner och familj så måste man prestera mer på den tid som ges. Kraven på personlig effektivitet ökar därmed. Ju mer sofistikerad vår värld blir, detso mer kräver den av oss.

När vi inte finner något enkelt svar till livets meningssökande övergår vi lätt i en form av kontrollbeteende. Man vill då kontrollera livet i minsta detalj och knapptryckande är en mycket belönande form av simpel kontroll. Samtidigt har vi en överdriven tro på vår förmåga att kontrollera våra liv. I kontrollbegreppet ingår att ständigt vara uppdaterad, att ha koll på senaste nyheterna, att ha läst de senaste mailen och att aldrig bli tagen på sängen. Att ertappas som ovetande är bland det obehagligaste vi vet i en värld som förväntar sig mer.

Jag tror också att det finns en tillvänjning där vi gradvis har börjat acceptera att livet styckas upp i små fragment. Studier visar att en kontorsarbetare arbetar i snitt tre minuter innan koncentrationen bryts och maximalt 12 minuter. Som en följd blir vi ängsliga och rent av stressade när det inte händer något. Det är en märklig situation när en av de stora höjdpunkterna med att byta jobb är att vi äntligen slipper den överfyllda inboxen.

Och inte bara när vi är ensamma är vi rastlösa. Mitt i ett samtal ska det börja googlas och messas. iPhone är början till slutet av civilisationen som vi känner den. Som den franske filosofen Blaise Pascal sa: “Distraction is the only thing that consoles us for our miseries, and yet it is itself the greatest of our miseries.” Människans alla problem grundar sig i oförmågan att sitta tyst i ett rum ensam som han menade. Rätt eller fel? Något knasigt är det som håller på att hända i alla fall.

Det intressanta nu var att jag ett par dagar senare fick ett brev från dessa personer. Jag tänkte att jag lyfter fram det i detta blogginlägg vilket i sig gör det till ett bra exempel på slumpmässig godhet som förhoppningsvis syns och får spinn. Endast med kärlek kan framtidens kunder erövras!

Tack Pia och Cecilia på Posten!

Dagen efter sökte vi över hela stan efter en hyrbil utan framgång. Inte ens de vänliga människorna på vandrarhemmet lyckades skramla fram någon bil. Vid detta lag var min fru milt sagt högst besviken. Det som nu hände var att den medkännande personalen på vandrarhemmet gjorde vad de kallade en ”random act of kindness”. När de såg vår belägenhet bestämde de sig för att bjuda på en övernattning och dessutom middag med champagne i takbaren. Det hela var förutom uppriktigt vänligt dessutom ett exempel på vad jag tror är framtidens marknadsföring.

I en ultratransparent värld där varje form av negativ handling snabbt reflekteras i sociala medier så håller företag och organisationer stegvis på att vänja sig vid tanken att allt granskas och nagelfars. I kvalitetssamhället fungerar det inte att ha mediokra varor och usel service. Hela världen kommer att veta om när någon bränt vid dagens lunch, när skoförsäljaren gäspar och pratar i mobilen eller när taxin kör stora turistrundan.

Men det intressanta är att transparensen slår åt båda hållen. Även positiva handlingar bloggas, twittras och facebookas det om. Och ju mer överraskande och osannolika de är, desto större chans att de uppmärksammas. Slumpmässig godhet ger på så sätt stora chanser till spridning i sociala medier. Exemplen under det senaste året är flera. BioTherm följer twittrare som skriver att de är trötta och glåmiga, och replikerar blixtsnabbt att de skickar lite produktsamples på hudvårdsprodukter. Interflora har på motsvarande vis skickat blommor till folk som haft en dålig dag på jobbet. Resebyrån Tjäreborg valde ut en slumpvis finsk familj som med tre timmars varsel kunde byta kalla Finland mot stranden i Phuket. Flygbolaget KLM har haft ett ”Surprise Team” på flygplatser där de delat ut guideböcker till resenärer som missat sina flyg. Och inte nödvändigtvis sina egna sena flighter, utan kanske än viktigare på konkurrenternas linjer. Med relativt små kostnader och ansträngningar kan goodwill skapas som ibland den dyrast reklamkampanj inte uppnår.

En av farorna med att systematisera slumpmässig godhet är förstås den tillvänjning som sker. Ett charterbolag kom på det geniala draget att ställa in en vinflaska på hotellrummet när turisterna kom ner på semester. Alla hummade uppskattande och gillade initiativet. Till en början. Efter tag började vissa ifrågasätta varför de alltid fick ett så billigt vin och inte något finare. Mycket vill ha mer och vissa äter hela handen om de får chansen.

Hur gick det då på bröllopsresan? Blev det ytterligare en natt på det dragiga vandrarhemmet? Absolut inte! Min fru vägrade stanna ytterligare en natt och ingen champagne i världen var tröst nog. Några minuter senare stod vi på Hilton Hotel och jag hade bokat ett rum för flera tusen kronor. Det fick bli min ”random act of kindness”.

(Detta blogginlägg är även publicerat på IHMs blogg)

Klicka här för att läsa mer och prenumerera på nyhetsbrevet.

http://www.futurewise.se/nyhetsbrev/

Originalbild till vänster och övriga är sökresultat.

För mer stilistiska saker som loggor och liknande fungerar det bätre. Nedan ett exempel på omslaget för min bok.

Det kanske bästa med funktionen är att man kan dra och släppa bilder från exempelvis andra webbsidor. I en förlängning vill man förstås ha än bättre bildigenkänning och varför inte personidentifiering. På så sätt skulle man få upp fler foton på en person med endast en ursprungsbild som start men det är några versioner bort. Eller så krävs någon form av metadata.

Nästa steg är ju förstås att göra motsvarande videosökningar. Man klistrar in en länk eller drar en video till sökfältet och får upp liknande filmer. Vore ett klart intressant sätt att hitta nya filmer utifrån de man redan gillar.

Läs nyhetsbrevet och prenumerera här: http://www.futurewise.se/nyhetsbrev/

Läs nyhetsbrevet och prenumerera genom att klicka här.