För massvis med år sedan lanserade SICS applikationen Geonotes som var en positionsbaserad tjänst som byggde på social media. Man kunde lämna information på “virtuella post it-lappar” som de beskrev den. Jag var ute i Electrum i Kista och testade den och fick veta att fisken till dagens lunch inte var någon höjdare. Idén var genial - varför inte samla all information som hör till ett och samma ställe just där? På så sätt har man också löst mycket av sökproblematiken genom att informationen begränsas av just platsen. Att detta var framtiden tyckte mig självklart. SICS gick inte vidare med idén och trist nog ingen teleoperatör heller.

Men nu ser vi tjänster som dessa blomma upp ordentligt. Yelp, Gowalla och Foursquare är exempel på tjänster där man direkt i mobilen kan se vad som händer i ens närhet. Som tidigare nämnt kommer vi troligen inte att ha olika lokala bloggar, eller vad vi nu kallar det, utan istället så kommer det säkert att bli ett system som blir vinnare. Jag har testat alla dessa plus ytterligare andra under en tid och skulle vilja sätta mina pengar på Gowalla.

På Gowalla verkar det vara riktigt drag. För att exemplifiera det hela så gör jag en koll på vad som finns i närheten av hotellet i Lund där jag nu befinner mig. Första (=närmaste) träffen är XTREME Hair som gissningsvis är en frisersalong. Den senaste personen som “checkade in” på denna plats är Alex Dominici för 16 timmar sen som skriver “En modest frisyr tack!”. Ja ni ser själva, när varenda liten butik, restaurang, kantarellgömma, klätterklippa i skogen, fågelnäste för ornitologer, etc. samlar information om och av de personer som tidigare varit där så blir det en enorm intressant databas. Jag känner redan att jag kommer få ångra att jag låter så uppspelt - detta kommer att vara vardagsmat och vedertaget inom 1-2 år.

“Alla” kommer att göra det och vi kommer att utnyttja det hela tiden för att orientera oss, få tips och råd, se vad våra kompisar tycker och har gjort tidigare, etc. Så se till att ladda ner Gowalla till din mobil och börja lämna spår efter dig. Integriteten? Den är en kvarleva sen 2000-talet som vi redan slängt på soptippen.

Redan nu ser vi vissa tv-kanaler som erbjuder kommentarsfunktioner på sina play-tjänster på webben. TV4 är ett sådant exempel fast kommenterarna är rätt glesa. Betydligt intressantare vore det naturligtvis att ta del av detta flöde i realtid. Tänk att se alla andras kommenterar direkt under exempelvis femmilen i vinter-OS. Det blir förstås extra intressant för live-event där närvarokänslan kan förstärkas kraftigt.

Fenomenet är nu inte förbehållet tv, utan även för radion finns det funktioner för realtidschatt. Radioboxen är en tjänst som är helt rätt tänkt, men tyvärr inte är särskilt välanvänd. Men att chatta med andra direkt under ett radioprogram ger förstås en ny dimension till radio.

Det kanske mest intressanta är när böckerna blir social media. Det står inte på förrän vi kan lämna kommentarer till kapitel eller till och med enskilda meningar i en viss bok. Man kan se det som anteckningar i marginalen där man kan läsa andras tankar och tolkningar. Det kommer att nyansera innehållet och ge möjlighet till expertanalyser direkt när man läser något (likväl som alla fårskallars dravel).

De som på ett sätt har kommit längst är tidningar, eller snarare deras webbsajter som alla har kommentarsfunktioner. Innan vi läser tidningen på en läsplatta blir det förstås svårt att inkludera kommentarer i större utsträckningen. Men en annan intressant vidareutveckling vore att kunna kommentera enskilda stycken, bilder, aktiekurser, eller i princip vilka saker som helst på detaljnivå. På sätt skulle man ha informationsfragment sida vid sida med åsikter och kommenterar. Gör detta material sökbart så har man en mycket intressant funktion tror jag.

Läs nyhetsbrevet “Tema Ultratransparens“.

• Mikrobetalningar
• Upphovsrätten
• Spam
• Säkerheten

Flera av dem skär över flera områden som juridik, teknik och människans beteende, vilket förstås komplicerar bilden. Vi drömmer om quick-fix-lösningar men dessa är lika sällsynta som Anjas förstaplatser i vinter.

Jag har definitivt inte svaren på hur alla dessa problem ska lösas men tänkte ta mig an dem ett efter ett för att se vad som står till buds för närvarande. Således hoppar vi direkt in i mikrobetalningar.

Mikrobetalningar har en lång historia av misslyckanden bakom sig. År 1998 höll jag regelbundet kurser i EUs regi om “elektronisk handel” och förväntningarna på den tiden var stora på att betalsystem snabbt skulle komma på plats. Danske Bank och Deutsche Bank satsade då på “e-cash” som var en elektronisk plånbok man skulle ha på sin dator, ungefär på samma vis som det likaledes misslyckade cash-kortet. SET var en annan bankstandard som skulle lösa betalningsproblematiken men hade för många inblandade aktörer som drog åt olika håll.

Min profetia var då att ett säkert betalsystem skulle finnas på plats 2001. Detta var som sagt innan jag började jobba systematiskt med omvärldsanalys

Ett av de grundläggande problemen med mikrobetalningar sätter Chris Andersson fingret på i boken Free (för en sammanfattning av boken se nyhetsbrev på temat gratis). Han menar att det inte är kostnaden i sig som är avskräckande, utan den mentala transaktionskostnaden. Att fatta beslut kräver vår uppmärksamhet och tankekraft. Vi måste bedöma om handlaren är pålitlig, om priset är det rätta, om det passar vår image, etc. Om kostnaden däremot är noll, så behöver vi inte starta denna tankeprocess. Efterfrågan på det som är gratis överträffar vida det som är billigt. Ett öre kan göra hela skillnaden, vilket är anledningen till att mikrobetalningar inte tidigare har slagit igenom.

Peter Sunde & Co har nu tagit ett nytt innovativt grepp där man helt släpper betalningsdimensionen i mikrobetalningar. Det handlar inte om att köpa saker, utan om att sponsra det man tycker om. Flattr är namnet på den nya tjänsten som beskrivs som “social micropayments”. Idén i sig är genial, hur ofta är det inte man har velat skänka några ören eller kronor till någon man verkligen tycker har gjort något bra på nätet? Nu har man chansen att göra det genom ett klick på deras Flattr-knapp.

Principen bygger på att man betalar in ett fast belopp som sedan fördelas till de webbsajter man valt att sponsra. Ersättningen dessa får beror alltså på hur många personer som totalt klickat, samt även hur många andra sajter dessa personer har valt att stödja. Även om beloppen per klickare är små, så bildar många bäckar små en stor å, som de säger i videon nedan. Enligt uppgift har de till och med sett till att Skatteverket ska vara nöjda med systemet!

Om detta är lösningen på mikrobetalningar återstår att se, men ett system som bygger på kärlek snarare än tvång ligger helt i linje i tidsandan. Se även ikonen under videon nedan för att få en idé om det hela.

Att Apple lanserade iPad var för många ingen överraskning då det har spekulerats ett tag. Men detta var en sån sak som fanns med i ett tidigare scenarioarbete jag utförde åt den internationella paraplyorganisationen World Association of Newspapers för ett par år sedan. Målet var att skapa framtidsscenarier för framtidens tidning 2020. Här är en del av ett av de fyra scenarierna:

“A key driver to the development has been rapid technology development as well as quick uptake. Electronic devices are light, thin and cheap. One of the most exciting products is iPaper, a foldable display from Apple launched in 2012. The iPaper is updated frequently over broadcasting networks. News is mainly distributed by Google and NBS in cooperation with broadcast or telecom operators. The iPaper also has additional functionality and can be used to watch TV and movies. In fact, reading tends to fade away among younger people as we move into a more visual society.”

Även om de exakta detaljerna är fel så är fördelen med scenarioarbete just att man kan kliva in i tänkbara framtida världar och utforska dem flera år innan de verkligen händer. På så sätt skapar man en mental framtidsberedskap. Numera fokuserar jag på Framtidskartor som på ett mer kontinuerligt sätt följer den tänkbara framtiden. Att göra scenarioövningar var femte år eller så blir alldeles för långsamt för de flesta företag. Framtiden kommer till oss snabbare än vad vi tror…

Ur en demokratiysynpunkt är det förstås jättebra att vi har en plattform där alla kan vara med och bidra. Kanske ser vi faktiskt ett nyvaknat intresse för politik på en gräsrotsnivå. Å andra sidan kan man förstås också se det som att politiken estetiseras. Den rationella argumentationen får ofta stå tillbaks för förenklade och starkt retoriska budskap. Det sakliga faller bort och formen betonas. Ytan blir viktigare än innehållet.

Det blir inte det parti som har bäst politik som kommer att vinna, utan det parti som lyckas skapa störst förtroende. Bakgrunden är att det inte längre finns någon sanning. Med alla dessa experter och tyckare på nätet tappar vi lätt förtroendet. Sanningen ligger i betraktarens öga och beror helt på perspektivet vi anlägger. Istället för en sanning har vi en mosaik av små sanningar, där var och en själva väljer vilka de vill ta till sig och tro på. Vi får nöja oss när vi tycker att något är sant nog. De politiker som lyckas skapa ett förtroende som får oss att känna att det som de säger är sant nog är de som kommer att vinna.

Det är nu inte bara lagrade klipp det handlar om utan även livesändningar. I morse var det friidrott på “TV”. Men inte Kallur & Co utan min kompis son Oscar 10 år som skulle hoppa längdhopp. Jag följde “sändningen” live och fick se honom ta nytt personligt rekord. Min kompis höll i mobilen och agerade även kommentator. Antalet tittare var en (1), dvs jag. Min personliga TV-kanal. Alla andra miljarder på internet hade förstås möjlighet att se det hela, men gjorde antagligen något annat denna lördagmorgon.

I takt med att avstånden krymper så tror jag att vi snart kommer att se varenda ungdomstävling inom varenda idrott streamad live på nätet via Bambuser eller liknande tjänst. Kravet på, eller snarare önskan om, direkthet kommer vida överträffa kravet på kvalitet. Precis som många fotar hysteriskt på krogen så kommer vi istället se en videokultur ta över. Vi kommer ideligen att hamna på nätet i förgrunden eller bakgrunden när andra filmar. Med eller mot vår vilja. Och de flesta kommer tids nog att sluta bry sig. Privatlivet som vi tidigare kände det upphör inom 10 år. Hur låter det som framtidsprofetia?

Under de senaste decennierna har vi sett en tydlig utveckling mot allt fler enpersonshushåll - i Sverige är andelen hela 47 procent. Det är den högsta andelen i världen (snittet för alla länder är 12 procent). Och i storstäderna är siffrorna ännu högre med Stockholm i topp på 60 procent. Antalet hushåll i Sverige har sedan 1990 ökat med 650 000 stycken. Av dessa nytillkomna hushåll är hela 88 procent enpersonshushåll. Det tycks som att vi är på väg mot ett singulärt Sverige.

Barnafödande är därmed inte som tidigare en självklar del i livet, utan något som konkurrerar med övriga ambitioner. Det blir en avvägning i kvartslivstiden där många faktorer tas i beaktande. Sammantaget har vi under de senaste årtiondena sett att barnafödandet har skjutits upp allt längre. Genomsnittsåldern för första barnet för kvinnor är numera 29 år och för män 31 år. I Danderyd och på Östermalm i Stockholm är snittåldern för förstföderskor hela 32 år. Ökningstakten har på senare år mattats och det finns försås en biologisk gräns för hur hög denna siffra kan bli. Men den åldersgrupp som ökar snabbast av alla är kvinnor över 40 år. Hela 4,7 procent av alla barn som föds har en mamma äldre än 40 år. Man får tänka efter två gånger innan man i hasten frågar om det är “farmor som hämtar barnbarn” på dagis…

Om vi förflyttar oss till 1996 så var det över 50 TV-program som lockade fler än 25 procent av de svenska ungdomarna att samtidigt se på TV. Det känns idag nästan overkligt att program som Söndagsöppet, Bingo-Lotto och Agnetas nyårskarameller lockade över en fjärdedel av de unga. Som en jämförelse var det under 2009 endast två program som lyckades med denna bedrift: Melodifestivalfinalen och Kalle på julafton. Det blir stadigt färre och färre lägereldar. Det tycks som att mikromedia regerar.