Framtidsbloggen

Att hålla en industri vid liv

Svenska Dagbladet skriver idag att 75% av svenskarna undviker reklam. Och så är det. Det visar även tidigare undersökningar. Det intressanta i artikeln är att intervjuade från traditionell media som vanligt stoppar huvudet i sanden och säger att allt går som tåget. Reklam är till och med mycket uppskattat! Tjena. Det gäller förstås att hålla masken inför annonsörerna.

Och detta är rätt symptomatiskt för hela medieindustrin. De flesta aktörer arbetar på som om inget hade hänt. Status quo är högst önskvärt när businessen rullar på. Visst, några är framsynta, men det främsta nytänkandet står inte de stora aktörerna för, utan de små. Men annonsörerna börjar i allt större utsträckning inse att mediebyråer och reklambyråer säljer på dem de enklaste och mest lukrativa medielösningarna. För byråerna.

“We’re not in the business of keeping the media companies alive. We’re in the business of connecting with the consumers.” som Trevor Edwards på Nike uttryckte saken. Om någon tycker det har varit turbulent hittills så är detta bara början.

Vill du läsa mer om reklamtrötthet och en trängd mediebransch så intervjuades jag nyligen av Indikat/Microsoft Advertising på samma tema.

Bereden väg för Herran 2.0

Idag avslutade jag ett par månaders arbete med omvärldsspaning kring framtidens kyrka och andlighet som har varit oerhört spännande. Kyrkan står inför flera utmaningar framöver: vikande medlemsantal, konkurrens med nyandliga rörelser, ökade krav på personligt anpassade riter, med mera. Samtidigt är det ett faktum att tre fjärdedelar av Sveriges befolkning är medlemmar i Svenska kyrkan. Det är inte många föreningar i Sverige som kan stoltsera med nästan 7 miljoner medlemmar.

Med statistik går det som vanligt att bevisa det mesta man vill. En vanlig tes är att gudstjänstbesöken minskar i antal. Tittar man på data för söndagsgudstjänster så har de under de senaste 20 åren nästan halverats. Det man däremot ser är att allt fler har sin ”egen” gudstjänst. Man besöker kyrkan när man själv tycker det passar och har en andlig stund i egen regi. Om man inkluderar dessa individuella gudstjänster i statistiken så kan faktiskt gudstjänstbesöken sägas öka i antal.

En mer personlig gudstro är helt i linje med de starka individualistiska strömningarna i samhället i stort. Enligt tidigare studier så är det vanligaste svaret kring tro: ”jag är religiös på mitt eget personliga sätt”. Det anti-auktoritära lyser igenom även inom religionen. Som ett exempel kom en nära vän till mig just hem från en tvåveckorsvistelse på ett indiskt ashram. Meditation, yoga och andligt sökande i en form långt ifrån den svenska kyrkans allfarväg.

Och kanske är detta kyrkans stora utmaning framöver. Hur mycket ska man tillgodose de individuella behoven för att vara fortsätt relevant? Och hur mycket ska man hålla fast vid de traditionella värdena med risk för att tappa medlemmar? Raggarbröllop och vikingabröllop är numera realiteter. I Tomelilla hade någon frågat om det var okej om barnen var utklädda till småjävlar med horn på bröllopet. Svaret där blev ett tydligt nej. Det var nog bra. 

Raggarbröllop på Power Big Meet sommaren 2008

Köp den här produkten nu!

Jag har tidigare skrivit om det faktum att konsumenter bombarderas med 6 500 kommersiella budskap varje dag.

Med så många budskap så går uppmärksamheten ofta förlorad. Med tanke på hur många av dessa löften som är falska, felaktiga eller bara allmänt irriterande (någon som fått mail från vi@gra.com?) så är det inte konstigt att konsumenterna slutar att tro på vad de ser och hör.

Många företag använder fortfarande argument på temat ”vår produkt är bättre” eller försöker på annat sätt att berätta för kunderna vad de ska tycka. Två exempel är Spanair: ”Det är dags att flyga till Spanien med Spanair” och Tallink: ”Det är trendigt att åka kryssning”. Att berätta för dagens konsumenter vad som är inne är dömt att misslyckas. Unga speciellt är misstänksamma mot olika sorters auktoriteter. Att försöka sälja på dem en åsikt eller berätta vad som är trendigt är en väg som inte längre fungerar. 

Minskat tidningsläsande – en generationsfråga

Hur många trettonåringar går på vinprovningar, shoppar motorgräsklippare eller läser morgontidning? Antagligen inte särskilt många. Fast vi kan vara rätt säkra på att en rätt stor andel av dem kommer att prata om sträva riojor och klämma på gräsklippare på Bauhaus i framtiden. Vissa saker är starkt kopplade till den ålder och livsfas man befinner sig i. Andra beteenden präglas av den tidsanda man växer upp i - beteenden som är starkt kopplade till den generation man tillhör.

Det är naturligtvis intressant att förstå om beteendeförändringar härrör sig till livsfas eller generation. Tidningsläsande är ett sådant exempel. Vi vet att dagens unga läser morgontidning i mindre utsträckning än äldre, men är det en livsfasfråga eller en generationsfråga? Om det är en livsfasfråga så kan vi vänta oss att unga kommer att börja läsa morgontidning när de blir äldre, om det är en generationsfråga så kommer tidningsläsandet att minska i framtiden.

Svaret är: det är en generationsfråga. För att kunna bevisa detta behövs mätserier över många år. Och det är något som den nationella SOM-undersökningen 1986-2007 har. Det man kan se är att tidningsläsandet är väldigt stabilt över åren inom varje generation. Men det intressanta är att generationerna skiljer sig markant åt. Av dagens 33-åringar läser 57 procent en morgontidning regelbundet. För tio år sedan var siffran för 33-åringar 66 procent. Och för 20 år sen var den 76 procent. Minskningen är omkring 10 procent mellan varje generation. Hur många 33-åringar kommer att läsa morgontidning 2018? En inte helt oäven gissning är under 50 procent.

Den kanske mest intressanta frågan är: kommer nyhetsinhämtningen ske på annat sätt (läs Internet), eller minskar helt enkelt intresset för nyheter?