Framtidsbloggen

Nytt nyhetsbrev om sanningen

Även om bloggandet går lite trögt (förklaring följer senare), så kommer i alla fall nyhetsbreven regelbundet som de ska. Denna gång är temat sanningsinflation - högst aktuellt med tanke på valdebatten.

Nyhetsbrevet finns i PDF-format på följande länk:

http://futurewise.se/nyhetsbrev/dl.php?id=15

Tdsprss

En mycket stark trend för tillfället är ökad upplevd tidspress…

Ericsson mot 2020

“Only the paranoid survive” sa Intels tidigare vd Andy Grove. Inget kan väl egentligen sammanfatta bättre varför man ska arbeta med omvärldsanalys. Studier visar att företag som kontinuerligt och strukturerat arbetar med framtidsstudier får konkurrensmässiga fördelar. Därför är det kul att se att Ericsson nu tar sikte på 2020 med sitt projekt Shaping Ideas, där de låter 20 experter uttala sig om framtiden.

Och det är inga dåliga namn de fått tag på utan framtidstänkare som Don Tapscott (som skrev “Growing up digital”), BTs framtidssiare Ian Pearson (som varje år gör vilda profetior), svenske Hans Rosling (som är ett måste att lyssna på, kolla TED bland annat), samt en hel bunt andra intressanta namn. Den som inte läst Don Tapscotts bok får nedan ett 4-minuters sammandrag.

Det intressanta i detta resonemang är inte att unga beter sig annorlunda än vuxna (vilket i sig kan diskuteras), utan att Tapscott menar att ungas hjärnor faktiskt utvecklas annorlunda. Att en ökande informationsmängd och ett komplexare liv i allmänhet skulle göra människan smartare kan låta kontroversiellt. Vissa påstår ju att tv och dataspel gör oss dummare. Men flera forskare, liksom Tapscott, hävdar alltså det omvända.

Professor Torkel Klingberg menar i den mycket intressanta boken Den översvämmade hjärnan att våra hjärnor genetiskt sett är närmast identiska med cromagnonmänniskornas hjärnor. Trots det visar mätningar att människan stadigt blir mer intelligent (den så kallade Flynn-effekten). Eller i alla fall presterar bättre på IQ-tester. Det finns flera olika teorier som bättre kost, bättre utbildning, mindre familjer, etc. Men den kanske mest tilltalande förklaringen är att människan blir allt bättre på att lösa de visuella klurigheter som ett IQ-test innebär. Eftersom vi sedan unga år exponeras allt mer för rörlig bild blir vi experter just på att analysera bilder.

Denna tes förs fram av Steven Johnson i boken Everything bad is good for you där han exemplifierar det hela med hur komplexa dagens tv-serier är jämfört med förr. I gamla serier som Starsky & Hutch så var det i princip en och samma handling från start till slut, medan det i moderna serier som The Sopranos vävs dussintals parallella trådar som handlingen skiftar mellan. Något som gör det mer krävande av tittare. Det tycks alltså som att populärkulturen inte gör oss dummare, utan smartare.

Även om ungdomsarbetslösheten är skyhög för närvarande så kan unga vara betydligt bättre lämpade för de krav framtidens ännu okända yrken kommer att ställa. Just som vi har vant oss vid varningen “se upp, det finns en kines eller indier som vill ha ditt jobb” så får vi äldre kanske vänja oss vid det nya mantrat: “se upp, det finns en ungdom som vill ha ditt jobb”. Av en händelse ska jag imorgon föreläsa om “Framtidens jobb” på Högskolans dag i Ludvika. Kanske borde jag låta ungdomarna lära mig något istället!?

Kolla fler framtidsvideor på Ericsson webb.

Social media inför valet

Efter Obamas framgångar med social media för ett år sedan har svenska politiker proppat sig fulla med lärdomar om hur de ska kunna kopiera konceptet. Det är förstås intressant att fenomen som Facebook, Twitter och bloggar som inte ens fanns för 10 år sedan i princip kan fälla avgörandet i valet.  Även nya verktyg hjälper oss att orientera oss i informationsöverflöde, t.ex. Politometern.

Ur en demokratiysynpunkt är det förstås jättebra att vi har en plattform där alla kan vara med och bidra. Kanske ser vi faktiskt ett nyvaknat intresse för politik på en gräsrotsnivå. Å andra sidan kan man förstås också se det som att politiken estetiseras. Den rationella argumentationen får ofta stå tillbaks för förenklade och starkt retoriska budskap. Det sakliga faller bort och formen betonas. Ytan blir viktigare än innehållet.

Det blir inte det parti som har bäst politik som kommer att vinna, utan det parti som lyckas skapa störst förtroende. Bakgrunden är att det inte längre finns någon sanning. Med alla dessa experter och tyckare på nätet tappar vi lätt förtroendet. Sanningen ligger i betraktarens öga och beror helt på perspektivet vi anlägger. Istället för en sanning har vi en mosaik av små sanningar, där var och en själva väljer vilka de vill ta till sig och tro på. Vi får nöja oss när vi tycker att något är sant nog. De politiker som lyckas skapa ett förtroende som får oss att känna att det som de säger är sant nog är de som kommer att vinna.

Mot singuläriteten

“Själv är bäste dräng”, “var och en är sig själv närmast”, “bra karl reder sig själv”, ”hjälp dig själv så hjälper dig Gud” och “sköt dig själv och skit i andra”. Trots talesättens generaliserade karaktär så säger de något om den svenska folksjälen. Man ska klara sig själv och inte ligga andra till last. Etnologiprofessorn Åke Daun menar att svenskar strävar efter oberoende och gärna söker ensamhet.

Under de senaste decennierna har vi sett en tydlig utveckling mot allt fler enpersonshushåll - i Sverige är andelen hela 47 procent. Det är den högsta andelen i världen (snittet för alla länder är 12 procent). Och i storstäderna är siffrorna ännu högre med Stockholm i topp på 60 procent. Antalet hushåll i Sverige har sedan 1990 ökat med 650 000 stycken. Av dessa nytillkomna hushåll är hela 88 procent enpersonshushåll. Det tycks som att vi är på väg mot ett singulärt Sverige.

Nyhetsbrev om personligt varumärke

Nu finns ett rykande färskt nyhetsbrev om personliga varumärken. Precis som ett företags varumärke hjälper kunden att välja vad den ska köpa, så hjälper ett personligt varumärke människor att välja på vem man ska lyssna. Don’t leave home without it!

För att prenumerera på Futurewise nyhetsbrev:

http://www.futurewise.se/nyhetsbrev/

Mössa och glasögon regerar

Igår på ett framtidsseminarium ledde jag en paneldebatt med fyra ungdomar i 16-22 årsåldern där jag ställde frågor kring deras liv, drömmar och framtid. På frågan vad som är viktigast i livet gav en 17-årig kille raka besked: “självförverkligande”. Intressant att ungdomarna själva uttrycker sig på det sättet. För naturligtvis är det så, att självförverkligande är det som återstår för många (såväl unga som äldre) när alla andra behov i Maslows behovstrappa är tillfredsställda.

Killen hade på sig en stickad mössa på scen och såg stilsäker ut. Jag frågade panelen om det var viktigt att ha en egen stil och det kom lite tveksamma grymtanden. Och förstås, i individualismens tidevarv vill väl ingen räcka upp handen och säga att man precis som alla andra vill ha en egen stil - det förtar ju liksom unikiteten. Men jag kunde inte låta bli att reflektera över detta toppluveri. När jag var liten var det töntigaste man kunde ha just en toppluva. Man tog till alla medel för att slippa ha mössa och gömde den gärna i fickan så fort man fick en chans. Och detsamma var det för glasögon. Det var det mest ohippa och risken var stor att bli mobboffer för den som var brillorm.

Det intressanta är att det idag är precis tvärtom. Att ha glasögon och mössa är supertufft. Glasögonen ska allra helst vara stora som en kombination mellan Helge Uggla och Ugly Betty. Och mössan har man gärna på inomhus (något som blev alldeles uppenbart då 24hBC-gänget hade återträff på AG nyligen och ett 50-tal snowboardåkare dök upp på samma ställe och säkert 90% hade toppluva på sig). Hur kommer sig detta?

Anledningen är förstås att glasögon och toppluva blir viktiga stilmarkörer för att visa upp vem man är. Med rätt utseende och märken har man redan vid första anblicken visat en del av ens ideal och intressen, ens klan och tillhörighet. När jag var liten handlade det om att inte sticka ut för mycket, nu handlar det om att ha en egen unik stil. Samtidigt ska man komma ihåg att denna form av “individualism” berör just de yttre attributen. I praktiken är de jämlika, jantelagsfostrade svenska ungdomarna mer homogena än vad utseendet ger sken av…

Transparens ger antireklam

Internet har länge drivit på en ökad transparens i samhället på gott och ont. Allt ska granskas, dokumenteras och göras publikt till glädje eller sorg för den berörda. Medan det ur ett medborgerligt perspektiv är bra att makthavares förehavanden och företagens tillkortakommanden exponeras så är det inte alltid så angenämt för de som utsätts.

Ett av de senaste exemplen är “United-videon”. Bakgrunden är en missnöjd passagerare vars gitarr gått sönder under en flygning med United Airlines. Då han efter en segdragen dialog med flygbolaget vägrades ersättning skrev han en låt som hette “United Breaks Guitars”. Succén blev enorm och han erbjöds skivkontrakt och möjlighet att spela in musikvideor. United-filmen har setts av nästan 6 miljoner personer.

United tycker förstås inte att det är lika kul. Denna antireklam kom överraskande och för med sig badwill och planterar säkert frön hos många att “United är ovarsamma med bagaget”, precis som vanliga reklamkampanjer vanligen planterar positiva frön (även om det kan ifrågasättas). För företagen innebär det här en ny situation. Man måste inte bara göra egen reklam, man måste också undvika andras antireklam.

Medan kritiken idag är sporadisk och många gånger dold i bloggar eller på olika “reko”-sajter så kommer vi i framtiden få ett allt mer strukturerat bedömande av företagen. Speciellt när denna kritik flyttar in i mobilen - något som redan hänt i ett par iPhone-applikationer (t.ex. Tonchidot) - så blir transparensen inte bara total, utan även direkt. Följden blir att företagen tvingas till högre kvalitet, annars är man borta från marknaden. Alla små skavanker, otrevliga anställda och halvdana produkter blottas i dagsljuset för var och en att se. För medborgaren och konsumenten är det goda nyheter för vi rör oss mot ett samhälle där kvalitet blir ett hygienkrav. Men för företagen blir det en rysare att med bibehållen lönsamhet se till att inte en enda kund är så besviken att denne tar revansch på nätet…

Allt är inte trender

När man arbetar med framtidsstudier är det lätt att få intrycket av att allting ändras. Att världen är i ett konstant flux och att ingenting egentligen består. Men det är precis tvärtom. Det är i själva verket så att det mesta inte ändras, utan istället är konstant. Grovt sett kan man säga att hur vi gör saker ändras, inte vad vi gör.

Om vi exempelvis tittar på social media så är egentligen det vi sysslar med där inget nytt. Att se, synas och skvallra är inga nya företeelser - det är bara formerna som har ändrats. Facebook är den nya ungdomsgården, Bilddagboken det nya fotoalbumet och Youtube ersätter eller kompletterar tv:n.

En intressant fråga är hur mycket tid vi kan lägga på internet och social media. De senaste mätningarna från Nordicom säger att ungdomar 15-24 år lägger 2 timmar och 24 minuter på internet dagligen. Och om man tittar på tillväxten för social media så ökar tiden vi lägger på den tre gånger så fort som den totala användningstiden ökar.

Efter workshops med två tidningsförlag i veckan så rådde det trots det konsensus att vi kommer att spendera mindre tid på Facebook i framtiden. Åsikten var att det dels måste finnas en gräns där det planar ut - vi har ju bara 24 timmar per dygn - och dels att intresset kommer att vika med tiden. Så må vara fallet, men nya sajter och fenomen lär då uppsluka oss på snarlika sätt. Behovet att se, synas och skvallra kommer inte att ändras, bara formerna som sagt.

Andel svenska ungdomar (15-24 år) som dagligen använder dessa tjänster

Framtiden tillhör de som visar sig goda vänner av mänskligheten

Så löd en slogan under första världskriget när USA drev kampanjen “Save Food - don’t waste it”. Ironiskt nog är den minst lika aktuell idag. Listan nedan är kanske lite väl förmanande men sammanfattar mycket av dagens tänk kring ekologisk mat likväl som hälsa.