Framtidsbloggen

Amatörernas århundrade

Gårdagens inlägg handlade om trenden med användargenererad reklam. Och det finns fler exempel på företag som erbjuder olika former av monetär ersättning till kreativa personer på nätet. Ett exempel är Tailsweep som erbjuder bloggare att tjäna pengar på reklam. Genom att bli medlem i deras annonsnätverk kan man som bloggare visa reklam anpassad till bloggens innehåll och därmed tjäna en extra hacka. Enligt Tailsweep har de över 35 miljoner sidvisningar per vecka i annonsnätverket.

Båda fenomenen är intressanta. De tar fasta på att användargenererat innehåll inte enkom måste produceras altruistiskt, utan att det faktiskt går att hitta affärsmodeller som bär. Det är sannolikt att fler aktörer kommer att hitta modeller där man på olika sätt kan belöna UGC-innehåll, vilket möjligen kan sätta ännu mer press på traditionella företag. Det skulle också kunna leda till helt nya arbeten där privatpersoner blir ett med sina intressen. Man tjänar fickpengar eller varför inte en heltidslön på att skapa reklamfilmer, blogga eller andra kreativa sysslor. Det är så sant som det är sagt: det är amatörernas århundrade nu!

Användargenererad reklam på gång

Användargenererat innehåll har blivit allt vanligare på nätet. Men användargenererad reklam har vi inte sett så mycket av. Adam Curry var rätt tidigt ute för ett par år sedan med att låta sina radiolyssnare spela in reklamjinglar och utlysa tävlingar. Några andra som försökte var Dove som uppmanade YouTube-användare att göra reklamfilmer åt dem. Dom slaktades brutalt. “Keep your commercial shit out of here” var en av reaktionerna. Och det blev inte bättre av de stängde av kommentarsfunktionen och därmed bröt mot nästa tabu. Det är inte lätt att hänga med kidsen på skolgården om man är vuxen.

Ett av de senaste försöken är Current TVs VCAM - Viewer Created Ad Messages. Genom att införa vinster till de bidrag som röstas fram av andra besökare på webbplatsen införs ett nytt incitament. Sajtens sponser kan också välja ut videos de själva vill belöna med upp till en halv miljon kronor. Inte konstigt att unga konstnärer flockas för att bli framröstade. Eller bara få synas lite i rampljuset. 

Öst möter väst - på samma planhalva

På eventet Microsoft Innovate härom dagen så stod väst mot öst. Nick Bailey från London mot Naoki Ito från Tokyo . Eller rättare sagt, de var ganska överens om hur framtidens marknadsföring skulle se ut. Integration var det stora ledordet de hela tiden återkom till. “Reklamen måste vara integrerad”. Med användarna, med mediet och med innehållet.

Ett exempel från väst. Fiat Ecodrive är en lösning där man i sin Fiat lagrar data om hur man kör sin bil. Via ett USB-minne för man över det till datorn som analyserar ens körstil. Man får sedan tips om hur man kan förbättra sin körning för att minska bensinförbrukningen såväl som koldioxidutsläppen. Man kan sätta upp egna mål och tävla mot andra i hur energisnålt man kan köra. Lösningen påminner mycket om Nike Plus. Inte så konstigt, det är samma byrå som gjort båda lösningarna.

Ett exempel från öst. Ett kärlekspar börjar på ett avstånd av 120 mil ifrån varandra. Planen är att de ska mötas genom att springa mot varandra. Uppståndelsen i Japan är stor och folk bloggar och kommenterar det hela. När de slutligen möts vet jublet inga gränser. Och så på videon kommer texten “…and yet. Love needs distance” med tillägget “0,02 mm”. Det handlar om kondomreklam från Sagami och de fick en enorm uppmärksamhet kring denna kampanj. En mer utförlig intervju med Naoki Ito finns på Indikat.

Marknadsföringstrender

Leo Burnett Group gör 9 utsagor om marknadsföringstrender under 2009. Kvaliteten är något skiftande och det hela är rätt summariskt. Men några får sägas vara tänkvärda. En snabbsummering (av det redan summariska):

1. New realism: Realism och ärlighet - jo det lär stämma
2. Hyper reality: Snabbare förändringar i samhället - eh, what’s new?
3. Trust economy: Förtroende blir framgångsfaktor för varumärken - jajamen!
4. Eco Austerity: Produkter måste vara ekologiskt “sparsamma” - men hur länge är detta ett argument?
5. Digital TV: Brytpunkt för högupplöst internet-tv  - japp, TV6 sänder Sveriges VM-kvalmatch!
6. Thread marketing: Ihopkopplad och länkad reklam mellan olika plattformar - luddigt, men intressant
7. Generation game: Cocooning med släkten hemma - verkar rimligt, klå mormor i tennis på Wii
8. The end of fact: Sanningen är flytande och förändras på daglig basis - Spot on!
9. Brands as vehicles: Dynamiska varumärken istället för statiska - en härlig klyscha får avsluta…

Få-betalt-tidningar

Om någon för femton år sedan hade sagt att vi skulle få gratis morgontidningar i framtiden hade nog många chefredaktörer skrattat gott. Men gratistidningarna ökar stadigt och pengarna kommer tidningsföretagen tillgodo från annonsör istället för läsare. Finns det en möjlighet att dra detta ytterligare ett steg längre, att vi kommer att se “få-betalt-tidningar”?

Alltså en tidning där man får en mindre summa för att ta del av innehållet och därmed reklamen. Man kan naturligtvis tänka sig även andra tillfällen där man monetärt belönas för att ta del av reklam, t.ex. få-betalt-TV eller få-betalt-radio. Vem vågar introducera detta? Hur kan man säkerställa att någon verkligen tar emot budskapen? Och håller affärsmodellerna för detta? Jag misstänker att chefredaktörerna skrattar högt åt detta idag, men gör de det imorgon? Redan idag förekommer fenomenet på webben med “get paid to surf”-sajter.

Fotreklam ökar mer än mobilreklam

I Marknadsföreningens tidning Marknadsledaren (nr 6 2008) så finns en artikel med titeln “Dramatisk ökning för mobil reklam”. Mellan 2006 och 2007 växte denna nisch med hela 185%. Och den siffran kan ju tyckas imponerande. Om tidningsannonser eller tv-reklamen skulle öka 185% så hade de förstås blivit skriverier. Men nu är en ökning beskriven i procent en relativ ökning. Om jag skulle börja sälja reklamplats under mina fötter och första året drog in 5 spänn (sponsrad av nån hygglig släktning) och nästa år drog in 15 spänn, så skulle ökningen vara hela 200 procent - en större ökning än för mobilreklam! Även för något som startar på noll och växer extremt litet så blir den procentuella ökningen oändligt stor. Man ska således inte imponeras för mycket av höga procenttal för nya fenomen.

Om man tittar på siffrorna så omsatte mobil reklam under 2007 i absoluta tal 42 miljoner kronor. I jämförelse med internetannonseringen som omsatte 4,1 miljarder så motsvarar mobilreklamen ungefär en procent av det. Och i jämförelse med hela reklamkakan 2007 som var på 63 miljarder kronor så motsvarar mobilreklam ungefär en halv promille. Jag tycker detta säger mer om var mobil marknadsföring står än siffran +185%.

Men siare och spåmän som Gartner kan i vanlig ordning inte låta bli att sätta fantasisiffror på den kommande utvecklingen. Nya svängda kurvor som hockeyklubbor väntar mobil reklam. Det ser nästan ut som samma grafer de visade vid dotcom-kraschen. I en intervju nyligen med Gartners Head of Research, Peter Sondergaard, så påpekar han att företagens ledare lärde sig massor av dotcom-kraschen. Synd att inte Gartner också gjorde det utan istället fortsätter presentera sina siffror grundade på extremt instabila modeller. Enligt dem ska mobil marknadsföring göra en dramatisk ökning för att nå exakt 12 800 miljoner kronor globalt vid 2011. Jag hävdar att framtidsforskning kräver mer ödmjukhet än så.

Halvdana affärsidéer (i väntan på framtiden)

Utvecklingen går inom många områden väldigt snabbt. Kanske speciellt inom media och reklam. Vi ser att traditionella medier på olika sätt brottas med de digitala motsvarigheterna, och initiativ på olika håll dyker upp för att förbättra traditionell media. Två exempel på detta är personliga tidningar och rörliga annonspelare.

När man övergår från offset-tryck till digitalt tryck så ges möjligheten att skräddarsy tidningar. Detta innebär att varje mottagare i teorin kan få ett eget exemplar (se ovan). Exempelvis kan texten och innehållet anpassas till mottagaren så att den upplevs mer personlig. Postkodlotteriet använder till exempel detta i utskicket av sina tidningar. Vinsterna är uppenbara: mindre pappersåtgång och mer relevans i innehållet. Men även nackdelarna är uppenbara. Medan detta fungerar för adresserade trycksaker blir det naturligtvis mer problematiskt för dagstidningar.

När det kommer till utomhusreklam så regerar annonstavlor än. De möter oss i vår dagliga färd till och från skola, jobb, träning, dagis och krogen (kanske inte nödvändigtvis i den ordningen). Dessa fysiska annonspelare har fördelen att vi är rätt traditionella i våra rörelsemönster och har svårt att värja oss från deras budskap. Nyligen har rörliga annonspelare presenterats av Switchgrape. På så sätt kan flashanimationer skapas på vanligt tryckmaterial genom att man trycker med ett speciellt belysningsbläck på de olika delarna i den tryckta bilden.

Tanken med båda idéerna är god, men innebär de bara en temporär lösning innan andra former tar över? Är de måhända skavsårsplåster på ett brutet ben? För kanske är det inte personliga papperstidningar vi vill ha, utan personliga webbsidor. Eller möjligen, möjligen personliga läsplattor/smartphones. Och kanske kommer inte heller halvanimerade annonser att överleva när vi får allt fler riktiga bildskärmar i publik miljö. I Japan är skärmar på godisautomater, t-bana och kassapparater redan en realitet. Båda lösningarna är intressanta - men är tidluckan tillräckligt lång?

Sponsrad reklamfrihet

Nya tider kräver nya metoder. Om kunderna lyssnar allt mindre och blir allt mer avoga till reklam får man ge dem det de egentligen vill ha: reklamfrihet. En av Sveriges storbanker fick den briljanta idén att erbjuda TV-tittarna en reklamfri TV-kväll. Genom att sponsra kvällen skulle de se till att inga reklamavbrott avbröt kvällens långfilm. Värdet för tittarna är uppenbart. Och många skulle säkerligen se betydligt positivare på en bank som kommer med sådana gentila erbjudanden.

Men det blev ingen sponsrad reklamfrihet. TV-bolagen vågade helt enkelt inte. Risken att stöta sig med andra annonsörer bedömdes vara för stor - eller, hemska tanke, risken att hela reklam-TV-marknaden blev icke-existerande. Men jag tror det är sådana kreativa initiativ som vi behöver se för att företagen ska lyckas nå fram till morgondagens konsumenter. Hoppas någon annan medieaktör är modigare.

Att hålla en industri vid liv

Svenska Dagbladet skriver idag att 75% av svenskarna undviker reklam. Och så är det. Det visar även tidigare undersökningar. Det intressanta i artikeln är att intervjuade från traditionell media som vanligt stoppar huvudet i sanden och säger att allt går som tåget. Reklam är till och med mycket uppskattat! Tjena. Det gäller förstås att hålla masken inför annonsörerna.

Och detta är rätt symptomatiskt för hela medieindustrin. De flesta aktörer arbetar på som om inget hade hänt. Status quo är högst önskvärt när businessen rullar på. Visst, några är framsynta, men det främsta nytänkandet står inte de stora aktörerna för, utan de små. Men annonsörerna börjar i allt större utsträckning inse att mediebyråer och reklambyråer säljer på dem de enklaste och mest lukrativa medielösningarna. För byråerna.

“We’re not in the business of keeping the media companies alive. We’re in the business of connecting with the consumers.” som Trevor Edwards på Nike uttryckte saken. Om någon tycker det har varit turbulent hittills så är detta bara början.

Vill du läsa mer om reklamtrötthet och en trängd mediebransch så intervjuades jag nyligen av Indikat/Microsoft Advertising på samma tema.

Syns man bara så hörs man inte

Jag fortsätter på temat med hur marknadsföringen ska förändras för att kunna överleva. Att behandla potentiella köpare styvmoderligt och med en överlägsen ton är dödsdömt. I det ständiga mediebruset med 6 500 kommersiella budskap om dagen krävs nya tag.

Att vara annorlunda är en väg att gå. Och att vara annorlunda innebär att skilja sig från det som är det vanliga och förväntade. Man kan således anpassa “volymen” i marknadsföringen för att på så sätt skilja ut sig. Det första som ligger till hands är att höja volymen.

Ett av de aktuella exemplen är Ryan Air. VDn Michael O’Leary har en tydlig PR- och reklamstrategi: gör skandal! Temat är genomgående i deras kommunikation. Det är allt från lättklädda damer i annonserna, till publikt hån av politiker som Birgitta (”Boring Birgitta”) Ohlsson när hon uppmanade till bojkott. De struntar i Allmänna reklamationsnämnden och VDn säger att alla ska få gratis avsugningar i första klass. Uttalanden som detta skapar förstås stora rubriker. Och det är precis vad man vill. Redaktionellt utrymme är gratisreklam och att jobba aktivt med PR blir en allt viktigare del. Många reagerar upprört direkt, medan andra säkert identifierar sig med deras rebelliska framtoning. Den stora frågan är: hur högt de kan höja volymen, dvs hur extrema kan de bli? Går man till överdrift så kan man tappa den stora massan och bara ha kvar en svans av fans, och det funkar inte för flygbolag som ska ha en beläggning på mer än 85%.

Det andra alternativet är att sänka volymen. Ett bra exempel där är Black Market, en “destination store” vid S:t Eriksplan i Stockholm. Butiken som är över 400 kvadratmeter är nämligen nästintill omöjlig att hitta. Inga skyltfönster finns, ingen logotype vägleder på utsidan. Men den som hittar ner för trapporna möts av klassisk musik och ett hav av fräcka märkeskläder. Istället för att försöka överrösta andra i mediebruset så har istället budskapet tonats ner. Till och med Black Markets hemsida svischar förbi så snabbt att man knappt hinner fatta - allt för att hålla mysteriet och myten vid liv. Det lockar många nyfikna och ger en aura av exklusivitet. Att se till att vissa vet något speciellt, nästan hemligt, är ett bra sätt att få igång word-of-mouth.

Det två diametralt olika approacherna förenas av en sak gemensamt: de drar åt de mer extrema nivåerna på marknadsföringsvolymen. Detta kommer vi troligen att få se mycket mer av i framtiden. Syns man bara så hörs man inte.