Framtidsbloggen

Framtiden vänta!

Jag har tidigare skrivit ett blogginlägg om svårigheten att för närvarande att uttala sig om den kommande samhällsutvecklingen. Ny president i USA, oroligheter i Mellanöstern, Putin är oberäknelig, finanskrisen väntar på sin lösning med mera. “Ingen kan förutsäga utgången, för den beror på miljoner variabler”, skriver DN på sin ledarsida.

Man kan naturligtvis förlita sig på de tunga, långsiktiga trenderna - de som inte ens rubbas av kriser som dessa - men att skissera hur den nya världsordningen och ekonomin kommer att se ut är minst sagt svårt för närvarande. Alla väntar på de första signalerna och indikatorerna för att se vart det tar vägen.

Mycket fokus är på Obama och han visar på en ny typ av beslutsfattande. Mindre stora visioner och mer handfasta åtgärder i vardagen. En ny politisk realism från USAs sida kan vara en första pusselbit att lägga till pusslet. Frågan är vilka andra pusselbitar resten av världen bidrar med?

• Kommer Putin med ökad protektionism? Kommer Ryssland falla sönder helt?
• Hur går egentligen den kinesiska ekonomin? Saltar deras regering siffrorna eller blir de det nya loket?
• Hur kommer mellanöstern reagera på Obamas politik? Och hur kommer den se ut?
• Vad händer med alla länder som drabbats värre av krisen än Sverige? Lyckas Island, Brasilien och andra vända utvecklingen?

Frågorna är många, svaren är få. Någon som vågar skissera på en världsordning 10 år från nu?

856:1-gapet

Under 1700-talet och i början på 1800-talet så var de rikaste nationerna i världen omkring fem gånger så rika som de fattigaste. Så länge den ekonomiska utvecklingen primärt berodde på jordbruket så var det inget land som hade möjligheten att springa ifrån de övriga i särskilt hög grad. De ambitiösa kunde gå upp tidigare på morgonen för att få fler arbetstimmar, men generellt så var möjligheterna begränsade att skapa ett försprång. Under 1700-talet var Europas årliga tillväxt 0,07 procent per år vilket säger något om utvecklingstakten.

Den industriella revolutionen förändrade allt. Plötsligt kunde en persons arbete multipliceras hundrafalt eftersom det var maskiner som utförde arbetet. Länder som utvecklade maskiner blev rikare, medan de länder som inte fann vägar att skapa dessa hävstänger kom på efterkälken. Och så är det än idag. De rika länderna drar ifrån allt mer. Även om hävstängerna idag ofta heter IT, internet eller bioteknik. Vetenskap och teknik tillåter moderna nationer att multiplicera deras produktivitet mycket snabbare än de som inte har samma kunskap och verktyg.

Skillnaden mellan vad en person i det rikaste och fattigaste landet producerar är inte längre 5:1, utan det är 856:1 (källa: Wikipedia + miniräknare). Hur ska de fattiga länderna någonsin komma ifatt? Eller är det tvärtom att de slipper massa historisk bråte och tradition och kommer köra över västvärlden om 10-20 år? Vad tror du?

Från meter till mil

På 1850-talet var den dagliga reslängden ungefär 300 meter. Det var häst och vagn till åkern som gällde, eller fötterna för det stora flertalet. 80 år senare, vid 1930, så hade reslängden tiodubblats och var i snitt 3 kilometer. Lägg på 80 år till och vi når fram till dagens datum, och reslängden har mer än tiodubblats igen. I snitt reser vi 4,5 mil varje dag. Allt detta enligt Kerstin Westin, docent vid Kulturgeografiska institutionen vid Umeå universitet. Frågan är naturligtvis om ökningen fortsätter. Blir vi allt mer mobila? Kommer vi att se ytterligare en tiodubbling till 2100? I så fall kommer vi att resa 45 mil per dag, det kanske inte är troligt. I alla fall inte i ljuset att den den pågående klimatdebatten. Å andra sidan, så långt in i framtiden så har väl fossila bränslen sedan länge spelat ut sin roll…