Social media inför valet

January 31, 2010

Efter Obamas framgångar med social media för ett år sedan har svenska politiker proppat sig fulla med lärdomar om hur de ska kunna kopiera konceptet. Det är förstås intressant att fenomen som Facebook, Twitter och bloggar som inte ens fanns för 10 år sedan i princip kan fälla avgörandet i valet.  Även nya verktyg hjälper oss att orientera oss i informationsöverflöde, t.ex. Politometern.

Ur en demokratiysynpunkt är det förstås jättebra att vi har en plattform där alla kan vara med och bidra. Kanske ser vi faktiskt ett nyvaknat intresse för politik på en gräsrotsnivå. Å andra sidan kan man förstås också se det som att politiken estetiseras. Den rationella argumentationen får ofta stå tillbaks för förenklade och starkt retoriska budskap. Det sakliga faller bort och formen betonas. Ytan blir viktigare än innehållet.

Det blir inte det parti som har bäst politik som kommer att vinna, utan det parti som lyckas skapa störst förtroende. Bakgrunden är att det inte längre finns någon sanning. Med alla dessa experter och tyckare på nätet tappar vi lätt förtroendet. Sanningen ligger i betraktarens öga och beror helt på perspektivet vi anlägger. Istället för en sanning har vi en mosaik av små sanningar, där var och en själva väljer vilka de vill ta till sig och tro på. Vi får nöja oss när vi tycker att något är sant nog. De politiker som lyckas skapa ett förtroende som får oss att känna att det som de säger är sant nog är de som kommer att vinna.


Taggar: , ,
Postad i Socialt och värderingar | Comments Off on Social media inför valet

TV für alle

January 23, 2010

När jag för 5 år sedan genomförde en studie om framtidens TV så var en av frågorna i enkäten nåt i stil med: “Tror du att du kommer att ha en TV-kanal som bara rör ditt intresse om 5 år?”. Jag minns inte hur folk svarade men det man kan säga är att det i alla fall mer eller mindre är en realitet idag. På YouTube kan man hitta det mesta inom ett visst område. Andra grupperar och kategoriserar klipp i kanaler, som YouTV.se.

Det är nu inte bara lagrade klipp det handlar om utan även livesändningar. I morse var det friidrott på “TV”. Men inte Kallur & Co utan min kompis son Oscar 10 år som skulle hoppa längdhopp. Jag följde “sändningen” live och fick se honom ta nytt personligt rekord. Min kompis höll i mobilen och agerade även kommentator. Antalet tittare var en (1), dvs jag. Min personliga TV-kanal. Alla andra miljarder på internet hade förstås möjlighet att se det hela, men gjorde antagligen något annat denna lördagmorgon.

I takt med att avstånden krymper så tror jag att vi snart kommer att se varenda ungdomstävling inom varenda idrott streamad live på nätet via Bambuser eller liknande tjänst. Kravet på, eller snarare önskan om, direkthet kommer vida överträffa kravet på kvalitet. Precis som många fotar hysteriskt på krogen så kommer vi istället se en videokultur ta över. Vi kommer ideligen att hamna på nätet i förgrunden eller bakgrunden när andra filmar. Med eller mot vår vilja. Och de flesta kommer tids nog att sluta bry sig. Privatlivet som vi tidigare kände det upphör inom 10 år. Hur låter det som framtidsprofetia?


Taggar: , ,
Postad i Internet, Mobilitet | 3 kommentarer »

Mot singuläriteten

January 14, 2010

“Själv är bäste dräng”, “var och en är sig själv närmast”, “bra karl reder sig själv”, “hjälp dig själv så hjälper dig Gud” och “sköt dig själv och skit i andra”. Trots talesättens generaliserade karaktär så säger de något om den svenska folksjälen. Man ska klara sig själv och inte ligga andra till last. Etnologiprofessorn Åke Daun menar att svenskar strävar efter oberoende och gärna söker ensamhet.

Under de senaste decennierna har vi sett en tydlig utveckling mot allt fler enpersonshushåll – i Sverige är andelen hela 47 procent. Det är den högsta andelen i världen (snittet för alla länder är 12 procent). Och i storstäderna är siffrorna ännu högre med Stockholm i topp på 60 procent. Antalet hushåll i Sverige har sedan 1990 ökat med 650 000 stycken. Av dessa nytillkomna hushåll är hela 88 procent enpersonshushåll. Det tycks som att vi är på väg mot ett singulärt Sverige.


Taggar: , , , ,
Postad i Demografi, Socialt och värderingar | Comments Off on Mot singuläriteten

Senare barnafödande

January 13, 2010

Barn är själva livets föutsättning. För utan nya barn går jorden under. Men i Sverige talar vi om att “skaffa” barn medan man i andra länder talar om att “få” barn. För de flesta svenskar är det en planerad händelse som måste passa in i det övriga livet. Innan man bygger sitt bo vill man ha utbildat sig, varit ute och rest och fått fäste på säväl arbetsmarknaden som bostadsmarknaden.  Och förstås träffat Mr/Ms Right. Dessutom ska man på olika sätt ha hunnit förverkliga  sig själv och ha gjort alla de saker som är oändligt mycket lättare utan ett par barn i släptåg (eller för all del en tafatt man).

Barnafödande är därmed inte som tidigare en självklar del i livet, utan något som konkurrerar med övriga ambitioner. Det blir en avvägning i kvartslivstiden där många faktorer tas i beaktande. Sammantaget har vi under de senaste årtiondena sett att barnafödandet har skjutits upp allt längre. Genomsnittsåldern för första barnet för kvinnor är numera 29 år och för män 31 år. I Danderyd och på Östermalm i Stockholm är snittåldern för förstföderskor hela 32 år. Ökningstakten har på senare år mattats och det finns försås en biologisk gräns för hur hög denna siffra kan bli. Men den åldersgrupp som ökar snabbast av alla är kvinnor över 40 år. Hela 4,7 procent av alla barn som föds har en mamma äldre än 40 år. Man får tänka efter två gånger innan man i hasten frågar om det är “farmor som hämtar barnbarn” på dagis…


Taggar: ,
Postad i Demografi | Comments Off on Senare barnafödande

Färre och färre lägereldar

January 9, 2010

Under 60-talet lockade Lennart Hyland uppemot fem miljoner svenskar att bänka sig framför TV:n – varje vecka. Det är än idag en imponerande tittarsiffra. Under 2000-talet har inget TV-program haft högre tittarandel. Massmedia fungerade på den tiden som en modern lägereld, något familjen samlades runt för att gemensamt ta del av nyheter och underhållning. Det begränsade utbudet var anpassat till en bred publik vilket gjorde det lätt att samsas om vad man skulle ta del av. Kanalerna och programmen var få och man rättade sin smak till det allmänna och höll till godo. Massmedia följdes av massorna trots sin trubbighet – det var bra för många men bäst för ingen.

Om vi förflyttar oss till 1996 så var det över 50 TV-program som lockade fler än 25 procent av de svenska ungdomarna att samtidigt se på TV. Det känns idag nästan overkligt att program som Söndagsöppet, Bingo-Lotto och Agnetas nyårskarameller lockade över en fjärdedel av de unga. Som en jämförelse var det under 2009 endast två program som lyckades med denna bedrift: Melodifestivalfinalen och Kalle på julafton. Det blir stadigt färre och färre lägereldar. Det tycks som att mikromedia regerar.


Taggar: , ,
Postad i Massmedier | 2 kommentarer »

Streamad film med barnsjukdomar

January 3, 2010

I oktober 2008 skrev jag ett blogginlägg om att internet är världens största jukebox. Spotify hade just lanserats och fungerade riktigt riktigt bra. Jag skrev om att det nästa naturliga steget var att inkludera även filmer vilket har berörts även i senare inlägg. Internet blir inte bara en jukebox utan hela jämrans videobutiken också.

Efter att nu ha testkört Voddler ett tag så kan man väl sammanfatta situationen med att de inte lyckats lika bra som Spotify och snabbt måste fixa alla barnsjukdomar för att inte hamna under konsumentens acceptansnivå. Några observationer.

  • Gränssnittet suger. Bland det första man får lära sig i kursen om användbarhet är att inte uppfinna hjulet på nytt. Genom att skapa gränssnitt med nya visuella koncept förvirrar man lätt användaren och att navigera kräver en insats. I Voddlers fall fungerar inte musen och man får istället irra runt med piltangenter och trycka enter för att välja. Det hade varit betydligt bättre att anamma endera webbgränssnittet eller ett vanligt applikationsgränssnitt som folk kände igen sig i.
  • Stabiliteten är kass. Alla som har kört Spotify vet hur snyggt lösningen fungerar. Allt startar direkt när man klickar (fiffigt va, maila mig om du vill veta hur 🙂 ). Till och med när man tappar nätkopplingen så “kraschar” programmet snyggt. Man vet att det strax funkar igen. Att skeppa över filmer istället för musik kräver förstås mer av nätet men Voddler kraschar oavbrutet. Endera i menyn eller under filmen. “Python script error” skriker det plötsligt ut över skärmen och man undrar vad det är som händer.
  • Filmutbudet är begränsat. Det är förstås förlåtligt att man inte har alla filmer i världen. Det är knappast Voddlers fel utan snarare filmbranschens. Men det är inte många filmer som man verkligen längtar efter att se. Det känns som en redan urplockad reahylla på en bensinmack. Oaktat detta faktum så är det kanske ett större mysterium att inte fler betalfilmer finns tillgängliga. Men Voddler kanske inte vill halka in i Film2Home-nischen utan vill verka just gratis.
Well, ingen idé att gråta över detta. Endera kommer Voddler att förbättras eller så kommer konkurrenter köra över dem som ett smärre fartgupp. Kapitalismen är brutal på att sortera ut de ineffektiva från de effektiva som Kjell A Nordström sa. Utvecklingen kan bara gå åt ett håll. Om ett år skriver jag ett blogginlägg igen om hur sjukt bra video på nätet är hoppas jag.

Taggar: , , ,
Postad i Internet, Massmedier | Comments Off on Streamad film med barnsjukdomar