Framtidsbloggen

Halvdana affärsidéer (i väntan på framtiden)

Utvecklingen går inom många områden väldigt snabbt. Kanske speciellt inom media och reklam. Vi ser att traditionella medier på olika sätt brottas med de digitala motsvarigheterna, och initiativ på olika håll dyker upp för att förbättra traditionell media. Två exempel på detta är personliga tidningar och rörliga annonspelare.

När man övergår från offset-tryck till digitalt tryck så ges möjligheten att skräddarsy tidningar. Detta innebär att varje mottagare i teorin kan få ett eget exemplar (se ovan). Exempelvis kan texten och innehållet anpassas till mottagaren så att den upplevs mer personlig. Postkodlotteriet använder till exempel detta i utskicket av sina tidningar. Vinsterna är uppenbara: mindre pappersåtgång och mer relevans i innehållet. Men även nackdelarna är uppenbara. Medan detta fungerar för adresserade trycksaker blir det naturligtvis mer problematiskt för dagstidningar.

När det kommer till utomhusreklam så regerar annonstavlor än. De möter oss i vår dagliga färd till och från skola, jobb, träning, dagis och krogen (kanske inte nödvändigtvis i den ordningen). Dessa fysiska annonspelare har fördelen att vi är rätt traditionella i våra rörelsemönster och har svårt att värja oss från deras budskap. Nyligen har rörliga annonspelare presenterats av Switchgrape. På så sätt kan flashanimationer skapas på vanligt tryckmaterial genom att man trycker med ett speciellt belysningsbläck på de olika delarna i den tryckta bilden.

Tanken med båda idéerna är god, men innebär de bara en temporär lösning innan andra former tar över? Är de måhända skavsårsplåster på ett brutet ben? För kanske är det inte personliga papperstidningar vi vill ha, utan personliga webbsidor. Eller möjligen, möjligen personliga läsplattor/smartphones. Och kanske kommer inte heller halvanimerade annonser att överleva när vi får allt fler riktiga bildskärmar i publik miljö. I Japan är skärmar på godisautomater, t-bana och kassapparater redan en realitet. Båda lösningarna är intressanta - men är tidluckan tillräckligt lång?